Friday, February 27, 2015

Åttonde dagen i Sydney

Nu är bara "finalen" kvar och det regnar ute. Vi packade det mesta i bilen igår kväll, så det blir en snabb frukost. Jag åker hem och Daniel och Ryann stannar kvar ytterligare åtta dagar i Sydney men flytar till ett hotellrum,  dessutom ska Daniel lämna tillbaka bilen idag.
De skjutsade ut mig till flygplatsen och allt har gått bra hittills. Jag flög Airbus 380 från Sydney till Singapore och det tog drygt 8 timmar. 
Bild över det ödsliga delen av Australien som vi till viss del missade under vår resa.
Det ser ut som en invasionsstyrka men det är conteinerfartyg som ligger och väntar på att få last eller bli av med lasten. Denna bild togs vid inflygningen till Singapore. 
Flyget mellan Singapore och Köpenhamn tar drygt 13,5 timmar och jag tror inte att det är Airbus 380 utan kanske en något mindre som kan landa på Kastrup. Har nu väntat i 2,5 timmar och det blir ytterligare 4 timmar till innan planet lyfter.
Vi ses snart. 

 

Thursday, February 26, 2015

Sjunde dagen i Sydney

Näst sista dagen innan hemresan idag, tiden har gått mycket fort och fem veckors semester är snart till ända. Det skall dock bli skönt att få komma hem och ligga i sin egen säng och få tillbaka sina rutiner.

Sitter och tar en fika I Royal Botanic Garden när jag skriver detta. Bra väder idag, synd att det inte var idag som vi åkte till bergen...


Det står mycket om Daniel Solander runtomkring i trädgården. Han har blivit en av mina favoriter, så jag skall läsa mer om honom när jag kommer hem. Delar av trädgården är dedikerat till honom och vad han har gjort för Australien, t.ex. som här ett monument i hans minne.


Höjdpunkten på dagen, eller kvällen har ändå varit uppsättningen av Tosca på Sydneyoperan. Produktionen är uppsatt av den legendariske John Bell och gestaltar sig i det fascistiska Italien under 1940-talets naziregim. Han ville modernisera operan för att publiken skulle få en miljö som de kunde knyta an till och kände igen sig i. Michael Scott-Mitchell har designat dekoren (som vi tyvärr inte fick fota) med en av de mest realistiska avbildningarna av Sant'Andrea della Valle-kyrkan, vilket är den kyrka där Puccini själv en gång tänkte sig att operan utspelade sig. Som tur är så behöver man inte hänga med så jättemycket i handlingen efter som alla ändå dör på slutet.



Wednesday, February 25, 2015

Sjätte dagen i Sydney

Idag gick vi (Daniel, Ryann och jag) upp tidigt för att åka till Blue Mountains. En kompis till Ryann, Elliot, följde också med. Det var lite molnigt när vi lämnade Sydney och det tog nästan en timma innan vi kom ut från Sydneys tätort. Mycket på grund av en krock med sex bilar på deras största bro, vilket störde hela trafiksystemet.
Tyvärr blev vädret sämre och sämre ju närmare vi kom, och regnet började fall lätt när vi nästan var framme. Vi kom till Katoomba och där vi tog av mot Echo Point för se Mount Solitary med dess berömda Three Sisters. Vi parkerade nära utsiktsplatsen och det var uppehåll i regnandet men sikten var mycket begränsad, sikten var kanske 25-30 meter så man fick ha en djävla bra fantasi för att se bergen och träden. Jag hade dock en stor fördel då jag har varit här tidigare 1994 och då var det mycket fint väder. Så jag kunde med viss skicklighet titta åt rätt håll ut i dimman.
Det var även "skyltat" åt vilket håll man skulle titta för att se de olika delarna av Blue Mountains. Så ja, där stod vi fyra plus massor av kineser och tittade ut i dimman för att ev se något.
Men några Three Sisters såg vi aldrig och till råga på allt så började det att regna allt mer. Vi tänkte döpa om det till Dimmiga bergen. Enl. väderkartan skulle det bli bättre väder omkring kl 14 så vi bestämde oss för att fika men inte blev vädret bättre, utan tvärt om. Det började regna allt mer men Daniel fann tröst i en spritaffär som sålde ut sitt lager innan de skulle lägga ned, och han köpte sju flaskor vid och en flaska likör, så han var glad i regnet. Vi gjorde ett sista försök med att vänta ut vädret genom att åka in till Katoomba för att äta lunch. Jag åt en hamburgare och tog en pint Guinness. Daniel fick inte dricka någon öl men han erbjöd mig att köra hem, men tyvärr och till min lycka hade jag redan påbörjat min Guinness, så han fick dricka upp sin Sprite.

Vädret blev bättre och bättre ju närmare Sydney vi kom och då vi kom hem tidigare än beräknat så gick vi på stan och tittade på skor till Daniel och Ryann. Jag själv köpte två par byxor och en av dessa skall jag ha på mig nu på torsdag kväll när vi ska gå på opera.
Det sista vi gjorde på kvällen var gå på iMAX och såg Jupiter descending i 3D.

Femte dagen i Sydney

Vi gick upp sent i dag och då vi har varit dåliga på att blogga gick större delen av morgonen och eftermiddag till att skriva. Jag och Daniel hade bestämt oss för att gå till Power museum. Där fanns det mycket att se och göra, Daniel skapade några fyrverkeripjäser genom en interaktiv utställning där de berättade om vilka ämnen man använder och hur de sätts ihop. Vissa fungerade sådär och vissa fungerade inte alls.



De har även gamla ånglok, bland annat det ovanför som är det första lok som användes i Australien. Daniel provade även på att lyssna på förarens berättelser där man fick höra precis om hur loket fungerar. Det är en mer avancerad konstruktion än vad man kan tro.


Eftersom vi var ganska sena från början han vi bara med knappt hälften, så Daniel får ha tid ensam någon annan gång när jag har åkt hem.
En del av utställningen var ägnad åt rymdfart. På bilder nedanför ser ni en uppsättning av olika rymdtoaletter från olika tidiga ryska och amerikanska raketer.



Det här är en F-1 raketmotor. Motorn mäter fyra meter i diameter längst ner, så det var lite svårt att få med hela på bild. Fem av dessa lyfte Saturn-V-raketen i det första förbränningsstadiet, vilket var den raket som tog Apolloastronauterna till månen. De brann i ungefär 2,5 minuter och lyfte raketen till 61 km höjd, vilket är nästan dubbelt så högt som ett normalt passagerarplan. Efter det släppte man första stegets motorer för att inte släpa på onödig vikt. F-1 motorerna är de kraftigaste motorerna man någonsin har utvecklat. Varje motor har mer dragkraft än tre uppsättningar av rymdfärjans huvudmotorer. Den förbränner ett bränsle som heter RP-1, som är ett fotogenbaserat bränsle blandat med flytande syre.

Senare till kvällen hade vi beställt biljetter till en komediteater som började kl 19, så vi hade drygt en timma på oss för att äta och ta oss till teatern efter museet. Vi gick till sängs lite tidigare i kväll eftersom vi i morgon bitti skall åka till Blue Mountains.

Monday, February 23, 2015

Fjärde dagen i Sydney

Daniel vaknade tidigast av oss, så han gick för att köpa bröd, ägg, bacon och lite annat. Daniel och Ryann skulle gå ut på stan medan jag gick till Australian Museum. Det grundades 1827 och museet blev färdigbyggt i mitten av 1860 och hade två våningar och sedan dess har man byggt till ytterligare en våning plus en annan stor tillbyggnad.
Det var mycket att se och det fanns mycket för barn att göra också. Det fanns speciella avdelningar där man visade hur man stoppar upp djur, titta i mikroskop, och även känna och ta på djuren.

Man hade teckningar på fåglar och växter, målade av Daniel Solander. Man hade en hel avdelning angående Australiens farliga djur och hur många de dödar. Man skriver att i snitt dödas en handfull människor per år av djur. Angående världens giftigaste orm, inlandstaipanen, finns det inget inrapporterat dödsfall någonsin.


Däremot så kan dessa djur orsaka dödsfall, på grund av människans rädsla för dessa djur, djur som oftast är räddare för oss än vad vi är för dem. Man skriver att för cirka 12 000 år sedan försvann eller dog 85% av alla djur i Australien och man vet inte riktigt orsaken till detta. Ev. kan människan vara en orsak, en annan orsak kan vara miljöförändringar men ingen vet säkert.


Efter tre timmars vandring tog jag en kopp kaffe och en kaka. Vi hade tänk gå på en konsert i kväll, men det blev lite för dyrt med 95 dollar per person (dryga 700 kronor). Vi bestämde oss för gå på en standup-show i morgon kväll stället.
Därför ville Daniel och Ryann åka till Bondi Beach för att bada och frågade om jag ville följa med, vilket jag tyckte var ett bra förslag. Vi bestämde oss för att åka kl 16, vilket gav mig lite tid för att hämta upp mina R.M. Williams boots som jag köpte igår, men var lite osäker på storleken så jag hade något tunnare strumpor idag för att kunna gå tillbaka och prova igen. Det visade sig att jag kunde gå ned en storlek (9). Skall ha dem när jag går på operan. Ryann tyckte att de var snygga och hade tidigare tänkt köpa likadana skor. Daniel tyckte också att de var snygga och frågade till och med var jag hade köpt dem. Daniel bestämde sig för att vänta lite med att köpa några, då de var ganska dyra.


En kompis till Daniel och Ryann som jag träffat tidigare (samma som de var ute och åt med dagen innan) följde också med till stranden.
När vi väl kom dit sprang jag direkt ut i vattnet, och det var inte speciellt varmt men efter ett tag blev det ganska skönt (när man inte kände hur kallt det var längre). Jag simmade kanske lite för långt då det var stora vågor och starka undervattens strömmar, så det var lite jobbigt att komma tillbaka närmare stranden men det var mycket folk omkring mig som surfade, så det var ingen fara.



När jag kom upp för sola, berättade Daniel att han hade stoppade tån i vattnet och tyckte aat det var för kallt. Med lite övertalning om att det blir lite varmare om man har varit i en stund så följde Daniel med ut igen. När solen började att gå ner så styrde vi kosan hemåt för snabb dusch för att sedan gå ut för att äta. 
Jag ville gå på en indisk restaurang och Daniel hittade en bra restaurang som hade mat både från Indien och Nepal. Jag valde en Chicken tikka masala plus en öl från Nepal som heter Mustang.



Tredje dagen i Sydney

Idag tog jag mig ut på stan kl 11. Daniel och Ryann skall till Victoria Park, där man idag har vad man kallar för "Fair day" under Mardi Gras. Det är en dag när man förvandlar hela parken till en stor utställning med företag och föreningar som erbjuder allehanda tjänster. Man har också en scen med uppträdanden, ett restaurangområde och ett familjeområde med lite enklare karuseller och andra barnaktiviteter.



En av konfrenciererna var Matthew Mitcham, som är en av simhopparna i Australiens OS-landslag. 


Jag var tillbaka till The Rocks då det är mycket att se där, även runt The Circular Quay. Hade tänkt gå till The Australian Museum men kom inte riktigt fram då jag bestämde mig för att istället gå till Hyde Park Barracks Museum där det var en guidad tur på nästan en timma. Barackerna byggdes för att härbärgera fångar mellan åren 1819-1848 (fångarna hade det ganska bra; fick mat två gånger per dag och var ofta hantverkare, så de jobbade alltid utanför barrackerna. Nära till jobbet.) och efter 1848 blev det ombyggt för att ta emot ensamma kvinnor som hade emigrerat till Australien och behövde någonstans att bo innan de fick ett arbete eller blev gifta. Senare blev det en plats för olika myndigheter och på 1920-talet stod barackerna tomma. 1939 bestämde man sig för att riva dem, men då kriget kom emellan så avstannade planerna. 2001 blev det senare uppsatt på FNs världsarvslista.


Vi hade tänkt att träffas runt kl 18 för mat men jag var inte hungrig just då. Daniel och Ryann gick iväg med ett par kompisar de känner sedan tidigare och käkade kinesiskt, mer bestämt från Hunnan-provinsen. På kvällen hade man stängt av gatan nedanför oss (S:t George Street) då det i kväll var en stor parad för att fira det kinesiska nyåret som varade i flera timmar. Det nya kinesiska året började den 19 feb och nu är det fårets år (själv är jag född i råttans år). Det var en fantastik parad. Vi kunde ha sett allt från vårt fönster, men förmodligen i en inte lika fördelaktig vinkel.



Andra dagen i Sydney

Efter frukost och en dusch gick jag ut på stan. Det regnade i natt och det det kom fortfarande några droppar regn medan jag var ute. Mitt egna mål för dagen att gå till The Rocks Market och titta på det stora utbytet säljstånd och musik. Det fanns mycket man ville köpa och ta hem men då jag redan har fullt bagage får jag tänka på vad jag köper och det får inte vara speciellt ömtåligt. The Rocks är en av de äldsta delarna av Sydney och här finns det byggnader som är mycket gamla, nästan ursprungsbyggnader från 1788 då man först landsteg den 26 januari 1788 när de första fångarna steg i land. Det var härlig känsla att vara där, både The Rocks och Circular Quay är populära platser för både turister som för australiensare. Alla stora lyxkryssare lägger också till här när de är i Sydney.

Daniel och Ryann stannade hemma lite längre då de hämtade upp hyrbil runt lunchtid, som de sedan körde ner till Operahuset där jag satt med min öl och väntade. De fixade även biljetter till en guidad tur på Sydney Opera House kl 17.00, så vi hade några timmar på oss. Det blev några öl vid Opera Bar och senare även lunch på Opera Kitchen, som ligger precis bredvid Opera Bar, jag tog en stor hamburgare och en öl till. Båda ställena ligger på kajen bredvid operahuset med utsikt över både Circular quay och Sydney Harbour Bridge.


Jørn Utzon är den danske arkitekt som vann tävlingen vem som skulle få uppdraget att bygga Sydney Opera House. Han hade tur som fick uppdraget, han kom nämligen för sent med sitt förslag men en finsk-amerikansk arkitekt tycke att hans förslag skulle få komma med och tills slut kom förslaget med och vann dessutom. Man ville ha en ett operahus som skulle se annorlunda ut och de flesta förslagen var ganska traditonella medan Utzons förslag/skiss var så avvikande att man beslutade att välja hans förslag. Man hade först planerat att byggnaden skulle vara klar inom 3-4 år och kosta 7 miljoner dollar men det tog 14 år innan den blev klar, och notan stannade på 100 miljoner över budget på totalt 107 miljoner dollar. Eftersom projektet drog ut så pass mycket på tiden så hann man byta politisk ledning i Australien ett par gånger, och som en följd av detta ville staden att fler skulle delta i projektet dels för att sprida arbetet på fler, och dels för att själva kunna styra och påverka bygget genom sina egna företrädare. Som stolt arkitekt släpper man ogärna ifrån sig kontroll över sin design och 1969 ställdes Utzon inför ett ultimatum att endera sluta eller bli en del av det nya teamet. Han valde att sluta och flyttade hem till Danamrk igen och återkom aldrig till Sydney för att beskåda sitt storverk. Staden försökte många gånger att förlikas med honom och bjöd in honom vid några tillfällen för att utföra vissa kompletteringsarbeten i samband med renoveringar. Han tackade aldrig ja till något av dessa förslag och till slut dog han 2008. Man har dock en bra kontakt med hans son Jan som istället för sin far arbetar med operhuset för att se om man kan skapa lite av vad Jörn hade i sina tankar. Sydney Opera House invigdes av drottning Elizabeth 1972.



När det väl var dags för rundvandringen fick vi se de olika scener som finns. Själva operascenen är mindre än konsertscenen men större än de tre dramascenerna. Man har 1507 platser i operasalongen och man har 2690 platser i konsertsalen. Vi skall dit på torsdag kväll och se operan Tosca av Puccini.


Efter rundvandringen så tog vi den lilla Hondan som Daniel och Ryann hyrt, hem till lägenheten. Det var första gången Daniel har körde bil på vänstersida, sittandes på höger sida i bilen.
Senare på kvällen gick vi ut och åt på en Filippinsk restaurang, god man, men kanske inte fantastisk. Vi var ganska trötta på kvällen men hann med en till öl hemma innan det var läggdags.

Första hela dagen i Sydney men total 27 dagen på resan

Vi vaknade ganska sent idag och gick och köpte frukost för några dagar framöver i en av butikerna i området. Vår kock (Daniel) fixade bacon och ägg, resten fixade jag och Ryann. Lägenheten är väldigt trevlig med utsikt över rådhuset och centrala staden.



Planerna för dagen var lite diffusa för Daniel och Ryann medan jag hade bestämt mig för gå till National Maritime Museum. Det tog cirka 25 minuter i lugn takt och det var mycket att se på vägen. Fick gå in billigare då jag är över 65, vilket inte är helt självklart överallt. Många ställen kräver att man har ett pensionärskort utfärdat av australiensiska staten. Startade med guidad tur på två mindre krigsfartyg och en ubåt. Alla hade varit i bruk tills slutet av 90-talet. Tyvärr så fanns inte det fartyg jag ville se helst, HMB Endeavour. Fyra gånger per år så seglas den till Tasmanien, där den var just nu.
Men det fanns mycket att se i övrigt angående HMB Endeavour, läste en del om Daniel Solander som var med på den första resan 1770. Han var mycket språkkunnig och mycket känd i England på den tiden, det fanns ett uttryck angående honom i England som lyder "Throw him where you will - he swims". Vilket menas att han klarar sig alltid. Som vanligt vad det mycket att se om de båda världskrigen, olika fartyg som tog soldater till krigen men det fanns mycket annat att se också. Mitt upp i allt får jag ett meddelande från Daniel, som frågade om jag vill gå på teater i kväll, vilket lät trevligt.
Gick sedan på stan och tittade i lite, kom till Circular Quay där jag köpte en öl och njöt av tillvaron.
Daniel och Ryann hade gått runt på stan och hittat en affär där Daniel köpte en kockrock i svart plus lite andra köksprylar. Värmebeständiga slickepottar, såsflaskor, spritspåsar med en uppsättning spritsar och en extra uppsättning knappar till rocken, eftersom de alltid kommer bort förr eller senare. Man kan aldrig få för lite prylar.

Vi hade bestämt av vi skulle ses vid teatern omkring 17.30 för att äta mat innan, alla var lite sena av olika anledningar. Vi var där kl. 18 och började med en öl medan vi väntade på maten. Pjäsen handlade om en killes identitetskris som efter att ha levt i ett förhållande med en man i sju år träffar en kvinna som har får känslor för. Man får sedan följa deras kris genom det som först ses som en otrohetsaffär till vad som senare visar sig vara betydligt mer djupt rotat i den unge killens känsloliv. Pjäsen sätts upp som en del av Mardi Gras-firandet här i Sydney som pågår mellan 20 feb till 8 mars.

Saturday, February 21, 2015

Tjugofjärde dagen på två hjul

Sista dagen på två hjul, känns både sorgligt men ändå skönt. För min del blir det nog ingen mer långresa på två hjul men gärna på fyra hjul. Jag tror att Daniel kan tänka sig mer på två hjul men inte med mig.


Frukosten på hotellet bestod av te och Eggs Benedict. Daniel påstår att han även såg Australiens premiärminster Tony Abbott komma in i matsalen, men jag tror inte jag håller med. Hans departement (Department of the Prime Minister and Cabinet) ligger visserligen granne med vårt hotell, så möjligheten finns i och för sig. 
Endast 30 mil kvar på resan och till Sydney. Vägen var rak och tvåfilig hela vägen, gjorde ett kortare avbrott för fika på ett ställe ungefär halvvägs. Lämnade in våra cyklar, vilket gick bra. Vi hade då kört totalt 6398,2 km, så det har blivit en bit. Ungefär som att köra Lidköping - Madrid tur och retur. Vi tog en taxi till vår lägenhet där Ryann mötte oss. Han hade kommit några timmar innan från Shanghai. Både Daniel, Ryann och jag var ganska hungriga så vi tog fram reservprovianten från resan, som vi köpte redan i Perth. Två burkar Heinz ravioli, som inte smakade så mycket om man inte kryddade upp det själv.

Daniels och Ryanns kompis och tillika frisör var i Sydney och hälsade på samtidigt, och passade på att svänga förbi och säga hej. Vi bor på 35:e våningen med en fantastik utsik över större delen av Sydneys centrala delar. Jag har svårt med höjder och sitter inte för nära fönstret. Till min fasa så ville Daniel öppna fönstren för att känna luften. Då de stod och hängde vid fönstret och man kunde höra ljudet från bilar och övrig trafik flyttade jag mig lite längre in i rummet.





Daniel hade tidigare under resan köpt en flaska mousserande vin, som vi skulle öppna när vi hade kommit fram till Sydney och nu var det dags. Flaskan räckte väl till för fem personer och den smakade bra. Det hade nog varit svårt att skilja från fransk champagne vid ett blindtest, men nu var detta en vintage-flaska från 2008 i och för sig.

Vi var fortfarande hungriga och det började bli kväll så vi styrde kosan mot Darling Harbour för att äta hamburgare och öl. Vädret var perfekt, inte för kallt eller varmt. Det tog oss cirka 15 minuter att komma till Darling Harbour till fots och det fanns massor med restauranger på vägen och ganska mycket folk, trots att det var torsdag. Vi gick till en ganska liten hamburgerrestaurang och vi alla beställde nästan samma typ av burgare, men det var bara jag och Daniel som drack öl.




Tjugotredje dagen på två hjul

Detta är den näst sista dagen på vår resa. Ska lämna in våra motorcyklar i morgon eftermiddag i Sydney. Inga skador på cyklarna och inga större problem, förutom att mitt framdäck har tappat lite luft ibland och att Daniels antispinn inte har fungerat sedan andra dagen på resan.
Jag har vält en gång med motorcykeln när vi hade parkerat för natten och jag skulle flytta på cykeln och hann inte med att ta stöd och välte så Daniel fick hjälpa mig upp men det är enda gången under hela resan som jag har lagt ned cykeln. Daniel har också vält en gång med cykeln. Vi har hittills inte kört på några djur eller gropar i vägen. Men det 30 mil kvar på resan så ev. kan saker hända i morgon på vägen till Sydney.



Vaknade tidigt idag efter en bra nattsömn, åt en näringsrik frukost som vanligt. Vi bestämde oss för att bo på hotell i natt då det fanns ingen bra camping centralt i Canberra. Som vanligt fixade Daniel detta med några knapptryckningar på sin mobil (jag vet inte hur han gör) och plötsligt har vi ett hotell central i Canberra, som heter Hotel Kurrajong.




Vi åkte upp till Red Hill som är en utsikts plats där man kan se större delen av Canberra. Vid utsiktsplatsen fanns ett fik, som tyvärr var stängt. Så vi fixade eget kaffe, hade varmt vatten i en termos plus pulverkaffe, och så åt vi upp de sista av våra kakor som vi har haft med oss nästan sedan början av resan. 



Enl. informationen om hotellet så får man inte checka in tidigare än kl 14. Vi försökte ändå då vi var både svettiga och lite trötta och som tur var så gick det bra. Jag tog en dusch för första gången på flera dagar så det kändes skönt. Daniel duschade igår kväll så det fick räcka för honom. Rumservice kom och gav oss en flaska vin gratis eftersom vi inte fick exakt det rummet som vi hade bokat. Den var i och för sig inte kall så vi fick ställa in den i kylen.

Vi hade gångavstånd till parlamentet, och när vi kom dit så tog vi en fika på Queens Terrace Café (kaffe plus en citronpaj) i väntan på en guidad tur som skulle börja kl 15.30. Det var en bra guidning och Daniel hade en del frågor om antalet medlemmar i parlamentet och när man måste bygga ut då alla inte skulle få plats om befolkningen ökar för mycket. Idag så går det en parlamentsledamot på varje 150 000 personer. Dessa parlamentsledamöter får ett bidrag från staten för att kunna ta sig runt och nå ut till sina väljare. De som representerar de mest befolkningstäta regionerna får ett skobidrag och de som är från områden där det är mycket glest mellan människorna så får man bidrag för att kunna flyga för att träffa sina väljare. Och ju större befolkningen blir, desto fler ledamöter behövs alltså och i dagsläget finns det plats för 20 extra stolar som inte används idag. Enligt guiden så är det beräknat att parlamentet ska fungera i 200 år, men förmodligen kommer man att stanna kvar där längre än så eftersom det inte finns något direkt bättre ställe att bygga ett nytt parlament.



Efter rundvandringen så åkte vi upp till taket av parlamenetet som är täckt av en gräsmatta och har en fantastisk utsikt över staden. Vi hann inte se mer av allt som finns att se i Canberra, men parlamentet var en stor upplevelse i sig. Ni som har Android och läser bloggen på telefonen kan se två sfäriska foton av parlamentskammrarna, underhuset och senaten på länkarna nedan.





Efter det begav vi oss tillbaka till hotellet. Var vi ganska hungriga och vi bestämde oss för att äta på hotellet. Vi åt den möraste kött bit vi någon sin har ätit. Ingen av oss är väl speciellt pålästa på hur köttproduktion fungerar, men generellt sett sa servitören att desto mer man mixtrar med uppfödningen (ger korna specialkost etc.) desto mer fett blir insprängt i köttet. Vi åt var sin biff från Angus-kor från sydöstra delen av Australien, som varit uppfödda på säd i 300 dagar och gräns resterande del av tiden. Resultatet var lika fantastiskt som notan var dyr.

Tuesday, February 17, 2015

Tjugoandra dagen på två hjul

Efter en mycket kall natt (fast utan regn), lagade vi oss en frukost och sedan bar det iväg och denna gång till kusten där vi bestämde för att campa i Batemans Bay som är en populär semesterort för de som bor i Canberra.

Vi åkte nedför Snowy Mountains mot kusten, det var mycket kurvor till en början (dvs. ångest), för att sedan plana ut något. Vi åkte uppför ett berg där temperaturen låg upp emot 26 grader och klart väder men när vi kom över krönet på bergsryggen så var det plötsligt tjock dimma och man såg inte många meter framför sig. Temperaturen hade dessutom sjunkit till 18 grader på bara några hundra meter. Mycket märkligt, men i slutet av backen blev det klart igen.
Vi har sett mycket boskap längs vägen (kor, hästar och får) och de har mycket utrymme i hagen, gräset står ofta upp mot magen. Är det något som de har gott om i det här landet så är det plats.

Vi kom fram ca 16.00 och satte upp våra något fuktiga tält. I solskenet på kusten så torkade de visserligen på bara några minuter. Handlade mat så småningom och idag blev det nötkött med steka potatis klyftor med chili och havssalt och ja... som vanligt, öl. Jag är lite tråkig och håller mig till Victoria Bitter medan Daniel fortsätter med sina IPA. Idag är det Sleeping Giant IPA på 5,4%.

Det blir nog en tidigt kväll för mig idag, skall bara skriva klart bloggen och Daniel skall ladda ned några videos till tidigare dagars klipp. Vi har havet precis utanför campingen så man kan höra bränningarna, och det kan nog vagga oss sömns i natt.

I morgon är det den näst sista dagen på två hjul genom Australien och det har gått bättre än vad jag trodde. Jag har knappt haft ont i ryggen alls, och inte heller något liknande under resans gång fast man har allt varit lite trött ibland.


I morgon åker vi bara cirka 15 mil till Australiens huvudstad Canberra. Så nu är vi snart framme. Idag stannade mätaren på totalt 5936 km.

Tjugoförsta dagen på två hjul

Något kylig och fuktig natt och idag blev det nästan bergsklättring då vi åker upp och delvis åker igenom Snowy Mountains före vi slår läger vid Lake Jindabyne. Innan vi kom dit var det mycket kurvig väg men med en enastående utsikt över djupa dalar och höga berg. Vi stannade och fikade vid en utsiktsplats (som Daniel redan har lagt upp ett snabbt inlägg från) där vi såg mycket döda träd, troligen eukalyptusträd som eventuellt dött på grund av bränder som regelbundet inträffar här.


Vi stannade till vid en av de många vattenkraftstationer som ligger i Snowy Mountains. Man började bygga ett omfattande nätverk av dammar och kraftstationer 1949 och blev klar 1974. Det är ett av mänsklighetens största byggprojekt och förser större delen av Australien med el. Stationen var klar 1967 och har varit i drift oavbrutet sedan dess. Det som ni ser på bilden ovanför är de tre pipelines som förser stationen med vatten från Geehi-reservoaren, vid ett flöde av 450.000 liter per sekund vid full drift. Stationen har vad man kallar ett hydraliskt "huvud" på 460 meter, vilket betyder att höjdskillnaden mellan turbinen och vattenytan på reservoaren där man tar vattnet är just 460 meter. Stationen släpper sedan ut vattnet i Murray reservoaren där stationen Murray 2 tar sitt vatten, för att åter igen producera mer el på samma vatten. Den övre reservoaren har en kapacitet på 21,1 Megaliter.



Den här stationen heter Murray 1 och syns till vänster på den schematiska bilden ovanför, som också är en realtidsbild av produktionen i hela systemet. Murray 1 består av inte mindre än tio stycken generatorer, tillverkade av ASEA, som ni ser en modell av i genomskärning här nedanför med turbinen längst ner i bild och själva generatorn högst upp. Det står en liten gubbe på en bro ovanför turbinen, om ni vill få en uppfattning av storleken.



På bilden nedanför ser ni det som sticker upp ut golvet på stationen, själva toppen av generatorn som är allra högst upp i bild på bilden ovanför.


Generatorerna tillverkar tillsammans 950 Megawatt (vilket motsvarar åtgången till ungefär 95 000 villor, eller 1,27 miljoner hästkrafter). Eller kan tillverka kanske vi ska säga. När vi körde in till stationen var bara två generatorer i drift, och när vi körde därifrån var ingen av dem i drift, därav missar ni det häftiga surrandet man kan höra från högspänningsledningarna i filmen nedanför. Påväg in kunde vi höra det trots motorljudet. Stationen producerar 1413 GWh per år. Som jämförelse så tillverkar det största vattenkraftverket i Sverige, Harsprånget i Luleälven, 977 MW när det går på full effekt.


Efter mycket kurvor och bromsande kom vi fram till Jindabyne och det hade visst kommit lite regn på dagen sa de i receptionen så vi satte upp våra tält under några träd där det fanns lite gräs, vilket också är att föredra framför sand som skitar ner så i tältet. Åkte sedan in till stan för att handla mat och öl. När vi kommer ut från butiken så droppade det lite så vi skyndade oss hem. Väl hemma skulle vi börja med maten, då det plötsligt började störtregna och det började även att hagla efter en stund. Regnvattnet forsade utmed sluttningen och där stod vi och kunde inget göra. Vi såg våra tält och cyklar på avstånd i regnet, och min väska låg utanför mitt tält och jag mindes just då inte om jag hade stängt den eller inte, men det var i så fall försent då. Bara att börja med maten istället. Det blev hamburgare och grönsaker men ingen öl då man inte fick dricka alkohol inomhus och utomhus gick det som bekant inte.



Till slut så upphörde regnet och när vi kom till tälten så var det torrt i tältet, trots regnet, och till min tur hade jag stängt väskan.

Monday, February 16, 2015

Tjugonde dagen på två hjul

Det regnade lite lätt under natten men tälten höll tätt. Åt frukost runt nio och packade ihop våra blöta tält och for iväg. Det var ganska mulet när vi började köra och enligt informationen som vi har fått från företaget som vi har hyrt hojarna av så kunde det bli kallt när man kom upp mot bergen. Därför tog jag och satte i fodret i mitt MC ställ. Daniel vart ganska skeptisk till detta, och han fick så klart rätt IGEN när solen började att skinna och det började bli varmt.
Då Daniel är ganska försynt av sig sa han så klart inget, men han hittade en rastplats för att fika och betonade hur varmt det var och jag förstod "piken" och tog bort fordringen och plötligt vad det inte så varmt att köra längre.



Efter fikat fortsatte vi på den inslagna vägen, Great Alpine Road, och det gick både uppför och nedför, många kurvor var ganska kraftiga med en förslagen hastighet på mellan 20-40 km/h.
Ibland kunde man kanske komma upp i 75-80 km/h kortare bitar. Som Ni redan vet så gillar jag inte kurvor men idag blev det massor, och i morgon kommer säkert fler kurvor så jag har lite ångest men det går säkert över i morgon kväll (när vi är framme).

Vårt mål för kvällen är en liten ort som heter Bright, där vi slog upp våra ännu fuktiga tält runt femsnåret. Vid den tiden var det hög tid att hitta någonstans för att äta, eftersom vi inte ätit någon lunch den här dagen, även om vi fikade på en del kakor på rastplatsen.
Man rekommenderade en pub med levande musik och bra mat, som egentligen är ett bryggeri som byggt till en restaurangdel. Det blev pizza + öl för 22 AUD vilket är ganska billigt men de andra ölen vi tog var lite dyrare. En ordentlig IPA och en pale ale med ganska mycket amerikansk humle, som ger en karaktär med mycket citrus. Tyvärr så exporterar de inte till Sverige, eller över huvud taget.
Vi måste kurera Daniels nacksmärtor med Pronaxen, och massor ned öl. Jag har hört att öl har en bra effekt mot nacksmärtor.

/Nisse 

Sunday, February 15, 2015

Nittonde dagen på två hjul

Det regnade ganska mycket igår kväll och det regnar fortfarande lite. Äter frukost, packar på rummet och checkar ut. Hämtar cyklarna och kör tillbaka till hotellet för att packa dem och sedan bär det av öster ut. Det är inte så mycket regn just nu, men det vet man inte om det kan förändras. Tankar och fyller på luft i mitt framdäck som vanligt och äntligen är vi klara för att lämna Melbourne.
Det börjar småregna precis när vi ska åka, vilket det också fortsatte att göra de nästkommande 15 milen. När vi stannar för kaffe så började det att regna ordentligt. Det bara vräker ned, så vi avvaktar ett tag. På satellitbilderna som Daniel plockar fram så är vi mitt i regnvädret, men runt omkring oss är det fint, eller i alla fall inte ösregn.

Efter det att regnet har minskat eller helt slutat åker vi vidare och det kommer visserligen lite regn då och då, men inte så farligt. Kommer relativt tidigt till campingen så vi hann både med att handla mat och sprit. Det blev kängurustek med kroketter, och till det en flaska rödvin, 3 st Victoria Bitter och sen köpte Daniel 2 andra öl, en IPA och en gul Chimay.

Vi träffade ett härligt gäng Australiensare från bushen runtomkring Bairnsdale som satt och drack öl och vin och bjöd oss på lite tilltugg medan Daniel fixade till känguruköttet. På det hela taget en mycket god middag. Idag har vi visserligen inte kört så långt, men totalt är vi nu uppe i 5046 km.


/Nisse

Artonde dagen på två hjul

Vaknade lite tidgare idag, så det blev en förhållandevis lugn frukost. Eventuellt tvätt idag (senare visade det sig att vi kom hem lite för sent för att tvätta). Jag skall ut på stan igen och Daniel blir kvar på rummet och skall söka jobb för sommaren. Vi kommer att ses senare för att äta eller ta en öl.

Mitt första mål för dagen är Melbournes akvarium. Det var häftigt, spelade in några mycket korta snuttar. Det går inte så bra att få upp dem från min iPhone till bloggen, så ni får hålla tillgodo med en bild så länge
.


Äntligen har vi fått upp filmen från Nisses telefon till bloggen. Det har f-n inte varit enkelt! Och allt tack vare att han har en iPhone. Allt går ju så smidigt då...

Gick sedan genom stan till MCG (Melbourne Cricket Ground) där det blev en guidning på 1,5 h plus 1,5 h på sportmuseet. Båda var häftiga upplevelser där jag fick se Australiens Cricketlandslag tränas inför morgondagens match mot England. 


Daniel ringde och undrade om jag var sugen på kaffe då han satt med Linnea och fikade i Melbournes botaniska trädgård. Jag var visserligen sugen, men istället för kaffe så tog jag en VB (Victoria Bitter). Vi bestämde oss ändå för att komma hem i någorlunda tid i kväll eftersom vi kommer att lämna Melbourne i morgon. Vi gick till samma restaurang som igår kväll, igår drack vi bara i och för sig bara öl, så nu tog vi en pizza, paella och ett stort köttstycke. Det räckte att dela på för oss tre.
Under tiden hade det börjat att regna mer och mer så när vi gick hem så gick vi relativt fort. Men Daniel har däremot läst en artikeln som säger att det inte spelar någon roll om vi går fort eller springer, man blir lika blöt ändå. Vi valde dock att gå hem till hotellet, och kom fram genomblöta. Har nu hängt upp kläderna på tork.

/Nisse